Kinder Falukorvfrån mage till lekhage

Snart är det dags för ett besök på socialförvaltningen.
Ett besök som går ut på att intyga vem som är fadern till mitt barn.
Ett besök man inte alls behöver göra ifall man är gift, bara om man är sambo eller inte lever tillsammans med barnets fader.
Ett besök som, precis som många andra, känns så otroligt onödiga och krångliga, ett besök som inte borde behövas 2009.

Jag förstår poängen med att fastställa faderskap, det som egentligen stör mig mest är att det fortfarande, år 2009 som sagt, görs sån skillnad på om man är sambo, särbo eller gift. Vad är det som garanterar att man inte varit med en annan än sin partner bara för att man är gift? Blir man automatiskt en mer trovärdig och framförallt trogen person som gift?
I mitt liv har jag oftare hört om otrohet och trohetsproblem i äktenskap än bland min vänner som inte är gifta. Tyvärr spelar det ju ingen roll om jag gnäller, faktum kvarstår, vi ska till socialen och vi ska intyga vår trohet. Det är bara att bita i det sura äpplet och släpa min trötta rumpa dit.